Glassjobb och ångesttankar.

Tjipp tjipp,

En dag som denna kan jag inte bara låta bloggen stå i skugga. Den har ju gjort det nu, ett tag åtminstone. Hur som, i skrivande stund är klockan 12.52 och jag har haft rast sedan 11.30, lite drygt en och en halv timme alltså. Under den lite dryga 1.5h har jag hunnit avnjuta en välsmakad rödspätta i lugn och ro, och den rödspättan hade inte levt förgäves ska sägas... Jag vill egentligen inte uttråka er med ett dagboksinlägg á la Kenza, men idag blir jag tvungen för att egentligen bara tala om hur glassigt jobb jag har. Nu väntar en timme av bloggande med kaffekonsumtion, samt lite brainstorm för ett barty jag ska vara värd till.

Det första jag var sugen på att skriva om, innefattade en inblick av mitt liv och mina ångesttankar. Och så får det bli.

Lika gärna som jag vill gå och hänga mig i skogen, vill jag leva livets glada dagar, ta allt med en klackspark och rycka på axlarna åt mina s.k framtidsplaner. Men så funkar det inte riktigt, inte nu längre. Dem kan komma som en mutter från det blå. En lite mer direkt översättning från engelskans "Like a bolt from the sky". Den svenska översättning är ju, som en blixt från en klar himmel, men det visste du redan. Men dem har iallafall kommit allt oftare och jag får snart hjärnskakning av allt bollande fram och tillbaka. Allt utgår och utvecklas ifrån följande lilla frågeställning: Vad ska det bli av mig? Jag vet inte riktigt om jag behöver gå in mycket djupare än så på själva tankarna, jag tar nämligen för givet att alla nån gång eller mer än så har liknade problem. För ingen är ju felfri. Eller?

Nej, kära tvåsiffriga läsare per dag, jag uppmanar till jordisk njutning och använd gärna lite kroppsvätska som pålägg till era förbannade ångesttankar. Valfri vätska efter behag. Eller lägg det i en pipa och rök det? Du har fria händer.

Tja!