Ångesttankar: del två.

Hoj,

Jag vet, bloggtorkan är ett faktum och Jag vet vad som måste göras. Den om fortsättningen på föregående Framtidsplaner måste avslutas (så jag åtminstone slipper en ångesttanke iallafall). Var jag ska börja och hur jag ska börja är ungefär lika svårt som att få struktur på min framtid. Kanske där mitt och allas problem ligger. Att sätta fart på saker och ting, kanske mer känt som att få tummen ur röven.

Rädd för att misslyckas? - Glöm inte att du bara lever ett liv, och det lever du nu. Och snart kan det bli försent att ångra det du aldrig gjorde. Även om det nu bara är frågan om att använda solkräm lite oftare...

Men just nu ska ni bara luta er tillbaka, koka en kopp kaffe, lyssna på vad jag har att förmedla, och oavsett vad du tar in eller bestämmer dig för att göra, kom ihåg: Det är aldrig försent att leva, och inte minst, läsa min blogg. Även om tiden mellan inläggen kan kännas som dräktighetstiden hos en elefant, ca 620 dagar. Kommer antagligen vara det viktigaste du lär dig av detta inlägget.

"De intressantaste människor jag känner visste inte när de var 22 vad de skulle göra resten av livet. Några av de intressantaste 40-åringar jag känner vet det fortfarande inte." - Rickard Wolff - Solkräm.

Det är så mycket man vill referera och citera, böcker, filmer, låtar, personer. Ska jag sålla lite på det, måste jag verkligen rikta strålkastarn' åt en bok: Into The Wild av Jon Krakauer. Filmen likaså. Har du inte sett eller läst den, så garanterar jag iallafall ett misstag du begått i livet.

Soundtrack från Into The Wild i Spotify:
Music For The Motion Picture Into The Wild

Kombinerat med två delikata citat (översatta då, tror jag fixade det):

Jag har läst nånstans... hur viktigt det är i livet att inte nödvändigtvis vara stark... men att känna sig stark.

När du vill ha något i livet, sträck dig ut och ta det.

Jag känner att jag är nöjd där, idag fick du inget inlägg av personlig karaktär, bara lite riktlinjer och råd jag samlat på mig under den tiden jag lidit av ångesttankar. En sisådär 18 månader, typ.

Avslutar med en dialog med en ball tjej som inte riktigt hamnat i någon vidare kris ännu:
- "Jag menar vad ska man svara när någon frågar vad man vill göra med sitt liv?"

- "Det är väl inte så jävla noga, jag brukar säga att jag ska ligga i sängen, tugga tuggummi och kolla på Svensson Svensson"

Er bloggpsykolog,
Inavelpojken.